TNS reporter Håkan Liljeblad gör en betraktelse över SM.
Vi kom tre stycken svettiga grabbar för att besöka det bästa och finaste svenskt schack kan erbjuda: -SM. Det var en fröjd att komma till Örebro och dess Medborgarehus. Fjolårets SM i Lidköping var minst sagt mycket tveksamt. Spellokalen var värdelös, den av arrangören anordnade bostaden var värre än värdelös. Då var det en ordentlig uppryckning som hade skett i Örebro.
Spellokalerna var fräscha, informationen via hemsidan riktigt bra, funktionärsantalet tillräckligt. Den, i mina ögon, bästa förbättringen var analysrummet till SM-gruppens partier.
Analysrum SM-gruppen Foto: Tobias Pettersson
Som i en biograf satt vi och tittade på sju stycken monitorer där SM-gruppens partier utspelade sig. Till detta hade man kopplat kommentatorer såsom: Ulf Andersson, Lars Degerman och Richard Wessman. I samspråk med åhörarna valdes lämpligt parti ut som sedan grovanalyserades. Det hela låg på en lämplig nivå så att till och med undertecknad, vilken är en antitalang, förstod vad som pågick. Detta var en riktig höjdare!
Men SM i schack erbjuder mycket mera än de rent fysiska miljöerna. En intressant tanke är att se efter vilken mental miljö som frodades under SM. Något som direkt slog mig är att antalet schackspelare ökat och att pjäsflyttarna minskat i antal. Distinktionen mellan pjäsflyttare och schackspelare är inte relaterad till spelstyrka utan är snarare en åtskillnad baserad på sociala kvaliteter och personlig hygien. Under SM-veckorna är det pjäsflyttarna som duschar en gång om dagen och är allmänt trevliga. Schackspelarna är de som är så inne i alltihop att de glömmer bort att duscha, är allmänt korta i tonen eftersom de inte vill slösa energi på att prata utan vill spara så mycket energi som möjligt till brädet...
För att ge ett tydligt exempel kan man säga att SM-gruppen är pjäsflyttare medan det finns mer än en schackspelare i mästare/elit. Att antalet pjäsflyttare minskar innebär att det finns ett större attraktionsvärde av att besöka mästerskapen. Sällan får man så mycket goda skratt av att titta på en tillställning i schack!
För att få en lekmans bedömning så släpade vi med vår värd till det famösa mästerskapet. Han berättade att han varit ute kvällen tidigare och hört saker som: "Fjorton drag! Hur i helsike kan man förlora i fjorton drag?" eller "Tc1 var inte bra, jag skulle nog spelat Td1 istället" eller "jag måste hem och preppa nu. Jag möter en d4 spelare imorgon." Tillägas ska att Örebro är en stad med ungefär 125 000 invånare. Då det visar sig att oavsett var man går i staden hör man dessa kommentarer kan man likna ett SM som en medeltida invasion; det kvittar var man tar vägen, man är aldrig säker.
Nåväl, vår värd följde med och bevistade SM och var litet konfunderad. Varför luktar det så konstigt? Varför tittar vissa personer ner i golvet hela tiden? Varför är det så många konstiga personer? Att ge honom svar var inte det lättaste ty det som är vanligt för oss som redan är bevandrad i de ädlaste av ädla sporter är ingen självklarhet för andra. Det är exempelvis inget konstigt för oss om en person tittar motståndaren maniskt i ögonen när denne utför sitt drag, det är för oss bara lite psykning på låg nivå. Det är inte heller så konstigt för oss att åse nervösa ryckningar eller andra personliga egenheter vi alla har vid brädet. För utomstående är detta något främmande, ungefär som att gå på zoo och titta på isbjörnarns beteende eller något åt det hållet. Jag tror i själva verket att vår värd blev lite intresserad av att börja spela schack. Det är ju inte varje dag man får umgås så nära "djuren" eller betrakta allsköns mentala störningar på nära håll. Här är nog ett SM i schack helt överlägset allt annat.
Det som alltid slår en när man bevistar tävlingar är den adrenalin som utströmmas under partierna. Personer går nervöst och ryckigt fram och tillbaka under motståndarens betänketid eftersom man inte har ro i kroppen att sitta ner då adrenalinet pumpas runt i kroppen. Speciellt påtagligt är detta direkt efter tidsnöd. Då skakar det i kombattanternas kroppar så att man tror att det är SM i styrketräning eller liknande.
En person som verkar vara utan nerver i kroppen är SS Luleås egna Tomas Samuelsson som spelar i klass två båda SM-veckorna.
Tomas Samuelsson, SS Luleå Foto: Tobias Pettersson
Tomas har en egenhet att alltid komma i tidsnöd. Skitsamma om det är självklara drag som ska göras så är det ju alltid lite roligt med tidsnöd verkar han tycka. I skrivande stund går det riktigt bra för Tomas. Under första veckan kom han trea i sin grupp och under andra veckan har han börjat med två raka ettor. En ganska oavancerad gissning är att Tomas kommer att vinna sin grupp och spela klass 1 nästa år. Det är dags att börja ta "gamle Samuel" på allvar i Luleå, snart rusar han genom rantinglistan som en skördetröska...
Till alla er som aldrig bevistat ett SM. Gör det! Ta chansen att träffa spelare från hela Sverige och bevisa att norrlänningar är bättre på schack än vad ratingtalen visar. Om ni pluggar sociologi, psykologi, beteendevetenskap eller liknande ämne på universitetet ansök då om pengar för att spela. Det borde inte vara några problem för universitetet att betala då ett SM är en fältundersökning av högsta klass.
Till sist ett gammalt djungelordspråk: "Den som gör näst sista misstaget vinner om inte personen heter Liljeblad. Då förlorar man alltid!"